Från Clara Kyrka i huvudstaden...till ArlasKälla...

Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
www.DigitaliaGalleri.se

Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539 

Från Klarakvarteret till ArlasKälla i Vårdinge socken...

Nils Ferlin står vid entrén in mot Claras kyrkogård. Jag har svårt att gå förbi, något drar mig in förbi Bellmans gravsten och mot stora porten. Det är inte hungern, även om det väl kunde vara så, emedan en och annan, ja alltför många Stockholmare, har ett sug i magen som får dem att stå i den långa kön till Claras soppkök.

Samma jag kan nästa dag stå utanför en av ladugårdarna i Vårdinge som bröderna Lidholm basade över; de s.k. Mejerigårdarna som levererade till Stockholm via järnvägen som var klar till Sparreholm år 1861. Mejerigårdarna i Vårdinge var Nådhammar, Hjortsberga, och Fagernäs, senare också Långbro Gård. Bröderna Lidholm, Hildemar och Wilhelm skapade ett mjölkimperium, en mjölkkatedral, som sträckte sina händer ut över hela världen. Idag heter man ArlaFoods och exporterar till Världens Barn...

Det finns således ett samband mellan Vårdinges Gamla Skattebefriade Gårdar och Clara Cyrka i huvudstaden, och det är järnvägen.

Numera finns ytterligare ett samband och det är Sörmlandsleden som går nästan ända fram.

Mejerigårdarna lämnade mjölk till hungriga ungar, och Clara ger förtröstan och ett mål mat till dem som inget har.

Många som bor i huvudstaden har förlorat kontakten med landsbygden, fastän deras morfar och mormor kanske var födda i, ja just det, i Vårdinge och socknarna däromkring. När ångmaskinen kom till jordbruket behövdes inte längre så mycket folk på gårdarna och då blev de uppsagda och lämnade utan arbete och lön. Många satte sig då på tåget och drog till stan där ångmaskinerna tarvade många händer till sysslor som skulle exporteras ut över landet och hela världen, precis som mjölken.

Till Södertälje kom man och fick arbete på Separator, Baltic, eller AlfaLaval som tillverkade mjölkseparatorer bland annat. Tom Tits Experiment finns idag i Sentrifugens lokaler.

En av gårdarna i Vårdinge, Hjortsberga delades upp så att ca 20 småbruk bildades. Det var ofta unga starka människor som annars kunde ha flyttat till Nordamerika, som fick låna pengar i en särskild bank så att de kunde köpa ett ställe. De finns på båda sidorna om Långsjön. Långsjödal, Gruvstugan, Udden på östra sidan, Hagstugan, Högberga, Ängen och Irsta, samt Sågartorpet på västra sidan, samt St. och L. Lundby m.fl. nära huvudgården.
Skogen på östra sidan benämndes Berga jord. Den tillhör Balsberga nu.

Vårdinge har en spännande 1800-talshistoria och ända in på 1920-talet skedde stora förändringar. En kvarn från 1200-talet var allt som fanns vid änden av Långsjön, som heter Lillsjön från sundet vid Nysund. När tågen kom till den lilla stationen, som idag står nästan tom, började ett stationsamhälle växa fram, ett sovsamhälle idag eftersom det bara finns en enda industri, och det är Anticimex som är ägare till den fina byggnaden som Hildemar lät bygga året efter det att man byggt nytt vid Hjortsberga i slutet av 1890-talet.

Långbro Gård köptes av Hildemars dotter och måg. Fredrik Benzinger hette han.

När Hildemar exporterade grädde till Hull i England fick han kontakt med denne duktige mejerist. Och när man ansåg att experimentet hade misslyckats drog man sig tillbaka, men då följde Benzinger med till Sverige. 1915, då var bröderna Lidholm döda och begravda (1904 och 1906, men inte i Vårdinge. Men däremot är paret Benzinger begravda på Vårdinge kyrkogård i ett mausoleum.) blev Fredrik Benzinger vald till Mjölkcentralens första vd.
Paret Benzinger tog över det som Hildemar styrt över i Vårdinge.

Hildemar Lidholm har ett gott eftermäle. Trots att båda bröderna var synskadade sedan ungdomen var de ivrigt verksamma för barnens bästa. Det var Hildemar som verkade för att mjölken skulle bli fri från tuberkulos, och besättningen vid Fagernäs, strax intill järnvägsstationen i Mölnbo, var den första som blev fri från TBC.

Vårdinge har mycket skog, särskilt i norr. Det finns dessutom många sjöar. Jag tror det är ca 70 stycken som länsstyrelsen undersökte på 70-talet. Långsjön står i förbindelse med sjön Sillen genom Mölnboån. Sjöarna Klämmingen, Frösjön och Sillen samt Långsjön har ett omland som kallas Flodområde 63. Regndropparna som söker sig ner från bergen mot dessa sjöar rinner ut i Östersjön genom Trosa Hamn. Det är ett mycket spännande och orört område som bör uppmärksammas ur turisthänseende...

Där finns idag nämnda vandringsled, men också en urgammal kanotled från Mariefred till Trosa, och om du så vill, från Trosa till Mariefred via Södertälje kanal...

Jag vill slå ett slag för detta områdes utveckling som friluftsområde, alltså:
Flodområde 63 = ett El Dorado för det rörliga friluftslivet i Östra Sörmland. En plan bör upprättas för att skydda omistliga värden: ett Ekomuseum som i Västmanland...

I Vårdinge har vi Lillsjön/Långsjön som sträcker sig till järnvägen mellan Hölö och Vagnhärad. 1891 slutfördes en förrättning som Hildemar och hans granne stod som sökande.  Det resulterade i att sjön fick sänkas med dryga metern, vilket lätt kan skådas om man ror utefter stränderna. På vissa stycken ser man att strandlinjen legat ungefär en meter högre, särskilt utmed båda sidorna av Urviken på östra sidan, mitt för Nådhammar.

Långbro Gård kom alltså att ägas av makarna Benzinger i slutet av 1800-talet.

När jag besökte Länstyrelsens lantmäteriarkiv och jordbruksarkiv på 80-talet låg det på Hantverkargatan. Då hittade jag några gamla kartor över Vårdinge, ja de äldsta över socknen som fanns i Stockholm; äldre kan finnas i Gävle. En karta gällde Lövnäs vid Skillötsjön, en kaptensbostad, och en karta med förklaring över Sjumarkaland. Men där fanns också en karta över Långbro, en ägomätning från 1812.

Vi känner till från tidigare berättelser ( http://WahlingeMarket.blogspot.com ) om Vårdinge/Mölnbo att det fanns en man som vuxit upp under magra förhållanden, men som fått studera och till slut blev inspektor på Långbro gård vid den tiden då
Sofia Louise Sprengtporten, född Mörner, var ägare till gården.
Denne man blev både kommunalman och riksdagsman, och tillika ledamot av Riksbanken; han hette Per Sahlström och var den person i Sverige som lämnade de flesta motionerna om en Allmän Folkskola. Till Vårdinge socken skänkte han material till den Gamla Skolan; som Hembygdsföreningen äger idag. Men eftersom inget hände med det materialet, såg han även till att skolbyggnaden blev uppförd som det var tänkt.

Per Sahlström är nämnd i den beskrivning till kartan över Långbro gård, och det är tydligt poängterat att han var en stridbar man. Detta var alltså i början av 1800-talet.

På Lunabiblioteket i Södertälje finns ett digert bokverk över gårdar i Södermanland. Där finns en beskrivning över Långbro Gård, bland andra fastigheter och företag.

Jag skriver av det stycke som handlar om Långbro:

Tax.-värde 149.200. Areal: 300 har, varav åker 100, skog 160, betesmark o. övrig mark 40. Jordart: mullhaltig till styv lera på lerbotten.

Åkerarealen rördikad. Skogen består av barr- o. lövskog.

Corp de logi av sten under tak av tegel i en våning. med mansardvån. o. frontespis, uppf. 1844 av hovrättsrådet J. Wretman, tillb. 1906 - 12, rest. o. mod. 1930, inneh. 11 r. o. k. jämte hallar (mod. bekv. ).

Flygelbyggn. av stenuppf. samtidigt, inneh. 8 r. o. k.

Huvudbyggn. omges av en välordnad park o. trädgård.

Arb.-bost.: 4 fastigheter av äldre o. yngre datum inneh. 7 läg. (bekv.).

Ekon.-byggn. uppf. på 1870- o. 1880-talen: stall, ladug. (inv. cem. med cem. gödselstad o. urinbrunn, aut. vattenhoar, grönfoders- o. spannmålssilos, hissanordn., mjölkmaskiner), loge, flera magasin o. övriga ekon.-byggn.

Djurbes,: 6 hästar (ardenner), 2 tjurar, 40 kor o. 30 ungnöt (SRB., o. k.-fria) Traktordrift.

Historik: Långbro om ett mantal frälse omtalas redan 1334 som "Långhobro", fast gårdens ägare ej äro kända förrän på 1560- och 1570-talen, då den tillhörde släkten Körning och kom sedan genom Anna Körnings gifte med Peder Svensson Svart till dennes ätt och ärvdes av deras son Sven Svart (d. 1606).

I årliga räntan år 1630 är antecknat, att övervaktmästaren Bastian Bonnat innehade stället som säteri , men redan året efter låg gården under Sjuenda.

Sedan Per Rosenskiöld (d.1656) av Kronan år 1641 köpt räntan av skattehemmanet i samma by, lades såväl detta som frälsehemmanet under det återupprättade säteriet, till vilket Rosenskiöld skrev sig 1645. Året före sin död avyttrade han gården för 3.000 rd. sp. till
Shering Rosenhane (d. 1663), men själva salubrevet är bekräftat 1656 av hans änka Elin Krabbe, som i denna handling säger, att Långbro varit hennes morgongåvegods.

Egendomen ärvdes sedan av dottern Sofia Rosenhane (d. 1693), som sålde den 1684 till Erik Lovisin (d. 1693). Priset var 16.000 daler "enkelt kopparmynt" , men i det sålda ingingo då även Gällsta samt två skattelagda torp, nämligen Hanelund och Kläckskulla.

Med säteriet var det dock vid denna tid sämre beställt, enär där ej funnos försvarliga byggnader eller någon egen "avel". Dock bibehöllos säteriprivilegierna sedan
Alexander Hummerheim (d. 1723) i senare hälften av 1680-talet övertagit köpet. Detta återgick emellertid före 1698, ty detta år innehades Långbro av den ovannämnde Lovisins arvingar och på 1730-talet av dottern Anna (d.1749), gift Palmfeldt.

År 1760 förvärvades egendomen av kammarherre Johan von Carlsson och övertogs sedemera av sonen statssekreterare Gustaf von Carlsson, vilken födds på Långbro 1743. Denne innehade gården till 1772, då den tillträddes av Gerdt Lovisin och hans hustru grevinnan Christina Eufropshyne Ridderhierta, vilka år 1803 avyttrade Långbro till ryttmästaren Gabriel Adolf Sparre och hans hustru Birgitta Sofia, född Engelhardt. Dessa i sin tur sålde 1807 gården till ryttmästaren C. A. Silfversparre och hans hustru Ulrika Eleonora Lovisin, som år 1820 överlät den till översten, kammarjunkaren friherren Carl de Geer.

Följande ägare har sedan innehaft Långbro:

1840 - 49 lagmannen o. hovrättsrådet J.Wretman, 1850 - 55 löjtnqnt P.G. ÓKonnor, 1860 - 1902 grosshandlare C. G. Schultz, 1905 - 1907 grosshandlare A. Fischer, 1907 - 12 direktör Benzinger i AB Mejerigårdarna, 1912 - 42 godsägare Axel Widblad, och från sistnämnda år lantmästare Axel Erik Widblad.

På Långbro ägor gjordes år 1859 ett av de största fynd av bronsålderssmycken, som någonsin gjorts i vårt land. Fyndet tillhör en av bronsålderns senare perioder (omkring 1000 år före Kristus), består bl.a. av 7 vridna halsringar, 5 armringar, 2 gjutna spännen i "glasögonform" samt 2 prydnadsnålar med runda skivor av tenn. Föremålen finns numera i Statens historiska museum.

Lantmästaren Axel Erik Widblad är f. 1.1014 i Vårdinge, fadern godsägaren Axel Widblad f. 1867 i Tyresö, d. 1942, o.h.h. Anna Elisabeth, f. Laarsson-Lagerroth 18-1-86 i Önnestad, Krist.

W. avlade stud.-ex. 1934 i Södertälje o. genomgick 1937 - 38 Alnarps lantbruksinstitut.

Det finns många trådar i Vårdinge under årens lopp som leder till huvudstaden, och därför finns det all anledning i världen att friska upp de spår som en gång fanns. De gårdar som kunde ställa upp en ryttare till häst för att försvara hemlandet, var berättigade till skattefrihet. De kallades då säterier. Det fanns 7 säterier i Vårdinge har man sagt, och de som ägde dessa säterier var som regel anställda i kronans tjänst och därvid gott avlönade.

Det har alltid varit fint att odla jorden, och det var inte godsägaren själv som arbetade på sin gård som jord- eller skogsbrukare, men det var han som drev företaget framåt.

Alla gårdar förr hade stall och ladugårdar och man producerade mjölk. Det som växte på åkrarna gick alltid genom ladugården, det vill säga, som foder åt korna som gav mjölk, vilken sedan avyttrades. När tågen kom 1861 kunde man skicka mjölken till Stockholm och ännu längre ut i världen.

En Pilgrimsfärd till Mejerigårdarna kan ge vandrarna många nya aha-upplevelser. Om vi tänker oss att resan börjar med tåg till Södertälje, och sedan med buss till Tveta Gård som ligger intill Tveta Kyrka. Där går Sörmlandsleden in till vänster mot de stora skogarna.

Tveta församling delade prost med Södertälje stadsförsamling 1878, vid den tiden då
Adolf Erik Nordenskiöld genomförde sin seglats runt Europa och Asien.
Asikten med den expeditionen var att utröna om man skulle kunna få förbindelse med de stora ryska floderna som rinner ut i norr. Det skulle få stor betydelse för ryssarna som bor där, men... så kom tågen, precias som till Mölnbo, och det underlättade transporterna till dessa avlägsna trakter. Professor Nordensiöld skaffade sig ett sommarnöje på Dalbyö utanför Trosa och åkte ofta tåg förbi Mölnbo till Gnesta, där man bytte till hästdrivet fordon. Han och flera av hans familjemedlemmar är begravda på Västerljung kyrkogård.

von Carlsson, han som stod nära Gustav III, var mycket intresserad av fåglar som han hade på Mälby, en gård utanför Gnesta; han själv är begravd i parken nära sillen.

Den här berättelsen saknar uppgifter om nuvarande ägare av Långbro, det är dock ganska tydligt att gården kommer att förändras mycket inom den närmaste framtiden.

På mitten av 70-talet bad Gösta Lundin mig om en karta över Mölnbo. Han fick då enkarta i skala 1:4000. Jag drog en cirkel runt orten med Konsum som origo och en radie som sträckte sig till kvarteret ovanför skolan, till idrottsplatsen kan vi säga. Då blev det uppenbart att en tämligen stor areal inom cirkeln hamnade på Långbros mark...

Södertälje den 20 mars 2012
Jerry Linder