MilkRiverUniversity.se
AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
 |
| Här står vi och tittar på en sångsvan som ligger och ruvar i fågeldammen man skapade på 70-talet genom att ta vatten från Skillötsjön. Det är makarna Larsson från vänster och sedan Margret och Kjelle Frisktorparn. Sedan kommer FotoKalles Gunnar och hembygdsföreningens ordförande Hans Götlin. Längst till höger har vi Sven-Erik och fru Götlin med Lova. |
Fågelskådning i hembygdsföreningens regi...
Den 6 maj hörde jag göken för första gången i år; jag stod på Alsjöklint alldeles ensam och blickade ut över skogen, endast åt ett håll såg jag att det fanns människor i detta land. Det var en hög mast västerut som sträckte sig över grantopparna.
Det är något visst med den fria sikten, något lyriskt. Och därtill ensamheten; bara fåglarna och jag, samt skogshuldran, eller var det skogsmulle, jag vet inte, blir aldrig riktigt klok på hur det hänger ihop; har väl vågot med fantasin att göra. Och jag har fantasi...
Alsjöklint ligger i ett naturskyddat område. Därtill ligger berget nära den plats där leden ner till ABBE´S restaurang och Café går ut. Nu har jag bara en kort sträcka kvar så har jag vandrat ända från Tvetaberg till Järna, och från Järna till Mölnbo där Sockenvandringen tar vid.
Sockenvandringen är inte officiell ännu, det bara jag och några till som känner till den; det mesta som rör den finns inne i mitt huvud. Men det betyder bara att jag för närvarande har fria händer. Det blir kul att se hur den tas emot av hembygdsföreningen i Vårdinge; vet bara att Jens Spendrup har rekommenderat ett besök på den vackra ön som ligger helt nära stranden vid huvudbyggnaden på Nådhammar. Men allt skall ordna sig till slut och en cykelrunda: ProstensVelocipedrunda skall gå förbi Vårdinge kyrka och vidare till Usta och ner till Nådhammar.
Nu är det redan den 12 maj, det rätta datumet för gökens ankomst. Det var på den tiden jag var hantlangare åt ingenjör Fjellmo på Lantmäteriet. Vi satt en bit från vägen och såg ut över yngern.
Det var just den 12 maj 1965 och jag hade ännu inte fått fast jobb på Järna kommun. På sommaren avvägde svärmor och jag en massa mätpunkter (polygonpunkter) i Järna och på hösten fick jag arbeta på räkning åt kommunen. Först när jag gjort färdigt militärtjänsten 1966 och rivit ladan vid herrvreten fick jag fast arbete åt Tekniska kontoret och avlastade Bengt Eriksson, verkmästaren, och fick sitta på kontoret intill kommunalingenjör Bergman, som sedan flyttade till Gränna.
Ja det här blev en liten utvikning, och en inledning till nästa inlägg om mitt arbete tillsammans med kommunalgubbarna i Järna kommun.
Som sagt var, Fjällmo och jag satt och fikade invid vägen mellan Järna och Nykvarn, och så hoade göken.
- Hörde du, frågade min handledare, var det inte göken?
- Jag hörde, svarade jag.
Koko...
-Där var han igen!
- Ja, jag hörde, sa jag igen.
- Han skall komma just den 12, sa Fjällmo, och nu är han här.
- Va kul, sa jag.
- Ja, sa han, och kupade handen och vände sig till mig och hoade som en gök.
Jäkla gubbe och luras.
Nu var det så att den här "gubben" var fullusad med historier, och eftersom jag var med honom rätt många månader sammanlagt, och det under den tiden kom med ganska många andra hantlangare
 |
| Längst till vänster kan man skönja något vitt som ligger på ett rede. I bakgrunden ser vi Visbohammars Gård. |
Någon gök hörde vi inte denna morgon som började redan klockan fem, men visst hörde vi en och annan kråka och såg en trana som sträckte förbi. Margret påstod att änderna som redan hade ungar var av arten gråand.
Sedan förflyttade vi oss till Näsby där vi fick en intressant upplevelse då hela skocken av
Highland Cattle sprang tillbaka mot sin utfodringsplats i en jämn ström. De små kalvarna fick pinna på som sjutton. En ung svart tjur med mäktiga uppskruvade horn var vacker att se på, sist kom en vit Gammeltjur som hade svårt att hålla tempot. Det såg ut som han hade dålig syn, men det kan vara så att håret hängde ner för ögonen på´n.
Sedan åkte vi till Tisjön och såg några änder. När Margrets pappa, Harry Carlson i Norrväsby var grabb metade de i sjön. Idag håller den på att växa igen. själv har jag gjort ett lustigt experiment just där vi stod idag. Jag hade en pump stod där och tog vatten för bevattning hem till Norrväsby, men Tisjön ville inte släppa ifrån sig vattnet, den var alltför igenvuxen. då tog jag fem kilo dynamit och brände av för att få ett stort hålrum, men det blev ett dovt ljud och en matta av växter lyftes en halvmeter och lade sig snällt tillbaka igen. Jag fick gå ytterligare 90 meter bort för att få vatten där vägförvaltningen tippade massor så att nämnda matta trycktes ner. Tyvätt luktade vattnet inte något vidre gott när det spreds ut genom spridarna.
Nu började det svida i kaffetarmen och vi bestämde oss för att åka in vid Grindstugan och åka till den gamla vägen in mot Grönvik. Där parkerade vi oss i Monicas hage och hade en kall stund med visst inslag av regn; ja det får känneteckna dagens väder. Men det kunde vara värre.
Ordföranden i Vårdinge Hembygdsförening har fru och hund med sig. Hunden heter Lova, samma namn som gruvfrun har vid Skottvång Gruva där Kerstin Landin ikläder sig denna roll.
Nu har jag bara två bilder kvar, lika bra att visa dem också. Vi står nu i regnet och ser ut över Klämmingen. Frågan är om man kan se ända bort till Klövetbron, den som bygdes på 30-talet som ett AK-arbete. Margrets pappa har skrivit en berättelse om det arbetet, och Sive har berättat om hur det var innan vägen på östra sidan bygdes. Barnen som bodde där och gick i skolan mellan Hallsta gård och Heby måste ros över till och från skolan. Här ser vi ner på Klemmingsbergsbadet i en regnridå. När det gäller fåglar så såg och hörde vi några av våra vanligaste på nervägen till bilarna. Det var den allra vanligaste...lövsångaren... och bofinken förståss och så hörde vi en trast som sjöng. Var det koltrast, björktrast eller taltrast, när skall jag lära mig vilken det var, eller vilka. Om jag köper mig en bok med fågellåtar kanske jag lär mig till nästa år när vi ska ut i ottan igen. Häng med vet jag, sova vidare gör man då man kommer hem igen... |
| Regntunga skyar, lite ruggigt är det! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar